Jag tror på kulturarvet

Vissa väljer att tro på pengar, jag tror på kulturarvet.

För en tid sedan pratade jag och en vän om bevarande och kulturarv. Det är inte alla som tror att två förhållandevis unga personer, vi är ändå i slutet av 20-års åldern båda två, ska spendera en lördagskväll med att diskutera detta. Nu är det ändå pestens tid och det finns inte så mycket annat att göra än att hänga på Zoom eller i andra digitala kanaler. 

Min vän tog då upp diskussionen hon haft gällande renoveringen av en krog, där de på grund utav olika skyddsmärkningar av byggnaden inte kunde genomföra exakt alla de förändringar krögaren önskade genomföra inför öppningen. Motparten i samtalet kunde för sitt liv inte förstå varför de var tvungna att behålla vissa väggar och detaljer, det var ju "bara sten" och lönsamheten och effektiviteten för restaurangen skulle öka markant om en vägg här och där kunde rivas.

Pengar är bara ett påhitt av människan, men har på kort tid av mänsklighetens historia fått hela vår verklighet att kretsa kring sig. Tid är pengar. Vår verklighet är och kan mätas genom pengar. Kulturarvet då? Vad har kulturarvet för värde, och kan det mätas i pengar? Vissa skulle nog påstå att så är fallet, det går att mäta försäkringsvärde och det går att mäta kulturarvets påverkan i relation till antal besökare på en plats. Det som inte går att mäta i pengar är affektionsvärde, men framförallt det värde kulturarvet har för känsla av tillhörighet och identitet, dess möjlighet att berätta en historia. 

Bilderna är tagna en söndagsmorgon ute i Gamla Uppsala och visar de fantastiska kungshögarna i morgonljus. Ett kulturarv som lär oss om kultur, makt, och pengar.